Från och med 1 Januari 2020 Blir Barnkonventionen svensk lag. Vi ska reda ut vad det innebär för funktionsnedsatta barn. Vi har valt ut de paragrafer som är mest tydliga för just funktionsnedsatta barn men vill även förtydliga att hela barnkonventionen gäller för alla barn vilket står i den andra paragrafen.
Paragraf 2 beskriver tydligt och klart att funktionshindrade barn har precis samma rättigheter som alla andra barn och får inte diskrimineras på något sätt. Alla rättigheter enligt barnkonventionen gäller alltså även för barn med funktionsnedsättning. Det gäller även att alla barn har samma rättigheter oavsett etniskt eller socialt ursprung.
Paragraf 3 handlar om att institutioner, tjänster och inrättningar (skolor, korttidsboenden, habiliteringen, etc.) ska uppfylla de fastställda normer som finns enligt behöriga myndigheter för vad som räknas som hälsa och säkerhet. Även antalet personal och personalens lämplighet anses synnerligen viktigt.
Det kan kännas som om det vore på sin plats att kräva utbildad sjukvårdspersonal för allvarligt sjuka barn samt utbildad fysioterapeut för barnets motoriska träning. Kraven för att arbeta som assistent i Sverige är i princip bara två; att vara myndig och att inte ha någonting i belastningsregistret.
Det är möjligt att assistenter kommer att få chansen till mer utbildning som leder till en högre status, bättre löner och detta i sin tur leder till en bättre livskvalitet för våra funktionsnedsatta barn.
Paragraf 6 erkänner varje barns rätt till livet och att Sverige nu som konventionsstat ska göra sitt yttersta för att säkerställa barnets överlevnad och utveckling. Normala barn utvecklas av sig själva. Funktionsnedsatta barn kan behöva hjälp i många steg för att utvecklas.
Paragraf 23 är just den paragraf som handlar om barn med funktionsnedsättning. Vi har valt ut några viktiga delar av denna paragraf.
”Konventionsstaternaerkänner att ett barn med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar tilltron till den egna förmågan och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället.”
”Konventionsstaternaerkänner att ett barn med fysisk eller psykisk funktionsnedsättning bör åtnjuta ett fullvärdigt och anständigt liv under förhållanden som säkerställer värdighet, främjar tilltron till den egna förmågan och möjliggör barnets aktiva deltagande i samhället.”
Många barn med funktionsnedsättning kan inte på eget bevåg lära sig att använda sin kropp. Om vi ska främja tilltron till den egna förmågan så måste vi ge barnen individuell ”hands-on” träning. Om de inte får det så sitter de fast i sin rullstol med muskler som förtvinas mer och mer och vägen till egen rörelse blir allt längre. Detta är inte ett värdigt liv. Fysioterapin kommer förhoppningsvis att bli mer tillgänglig och effektiv.
Konventionsstaterna erkänner rätten till särskild omvårdnad för ett barn med funktionsnedsättning vilket betyder att rätten till assistans såsom vi har i det svenska systemet bör göras mer tillgängligt och inte ifrågasättas in absurdum eller förnekas vid uppenbara fall. Det står även att denna rätt ska uppmuntras och säkerställas, vilket innebär att någon ansvarig inom kommun eller Landsting ska upplysa och hjälpa föräldrar att få assistans, tex Habiliteringen, skola eller vårdkontakt. Detta stöd ska vara kostnadsfritt och det stämmer ju väl överens med hur assistansen fungerar i Sverige. Stödet ska även ”säkerställa att barnet har effektiv tillgång till och får utbildning, hälso- och sjukvård, rehabilitering och habilitering, individuell utveckling och integrering i samhället”.
En mer effektiv tillgång till fysioterapi blir att hoppas på. Även en fysioterapi som är kontinuerlig och tillräcklig för synliga resultat är önskvärt.
En av de mest intressanta rättigheterna är den följande:
”Konventionsstaterna ska i en anda av internationellt samarbete främja utbyte av lämplig information på området för förebyggande hälsovård och medicinsk, psykologisk och funktionell behandling av barn med funktionsnedsättning, inklusive spridning av och tillgång till information om habiliteringsmetoder, utbildning och yrkesinriktad utbildning, i syfte att göra det möjligt för konventionsstater att förbättra sin kapacitet och kompetens och vidga sin erfarenhet på dessa områden. Särskild hänsyn ska härvid tas till utvecklingsländernas behov.”
Eftersom Sverige är ett rikt och högt utvecklat land så kommer Sverige med all säkerhet att anpassa sin rehabilitering och habilitering till internationell standard för Konventionsländerna och det blir obligatoriskt att sprida information om alla olika typer av metoder som finns inom Konventionsländerna. Detta kommer att innebära att alla föräldrar kommer att få information om många olika metoder och detta kommer att ge hopp och framtidstro då det är många länder som är med och det finns metoder som är väl etablerade och har visat stor framgång.
Mer utbildning till personal runt barnen är att förväntas vilket leder till en nivå med mycket högre resultat än vi har idag. Genom att personal runt barnen får mer kunskap så förbättras även livet för föräldrar, syskon och familj.
Paragraf 24
”Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till bästa möjliga hälsa och tillgång till hälso- och sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaterna ska sträva efter att säkerställa att inget barn berövas sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård.”
”Konventionsstaterna erkänner barnets rätt till bästa möjliga hälsa och tillgång till hälso- och sjukvård och rehabilitering. Konventionsstaterna ska sträva efter att säkerställa att inget barn berövas sin rätt att ha tillgång till sådan hälso- och sjukvård.”
Eftersom Funktionshindrade barn har samma rättigheter som alla andra barn så gäller även denna paragraf.
Paragraf 27 erkänner barns rätt till den levnadsstandard som är nödvändig för barnets utveckling och då specificeras bland annat barnets fysiska, psykiska och sociala utveckling.
Det är vi föräldrar som har huvudansvaret för att våra barn får rehabilitering, habilitering, vård och omsorg som det har rätt till. Det är av stor vikt att vi föräldrar tar vårt ansvar och ser till att våra barn utvecklas och att vi inte blint lämnar över till någon annan.
Paragraf 29 Konventionsstaterna är överens om att barnets utbildning ska syfta till att utveckla barnets fulla möjligheter i fråga om personlighet, anlag och fysisk och psykisk förmåga. Detta innebär att habilitering, fysioterapi, logopedi ska vara integrerade i barnets utbildning, det vill säga i skolan.
Paragraf 31 erkänner barnens rätt till vila och fritid, lek och rekreation som är anpassad till ålder och nivå.
Skolan för funktionsnedsatta barn gör generellt sätt ett mycket bra arbete för fritid, rekreation och lek. Aktiviteterna är väl anpassade och personalen är för det mesta mycket engagerad och positiv. De flesta funktionshindrade barn trivs i skolan i Sverige. Jag har känslan av att vi ligger bra till när det gäller denna paragraf.
Paragraf 33 skyddar barn mot olagliga droger. Tyvärr skyddas inte barn mot lagliga droger som skrivs ut av läkare. Stora mängder medicin skrivs ut till funktionsnedsatta barn trots att det kan finnas andra metoder då man slipper medicinering. Det skrivs ut alltifrån medicin mot ADHD till medicin mot epilepsi. CBD har blivit en stor fråga då detta naturliga ämne utan egentliga biverkningar kan ersätta medicin med mycket stora biverkningar. Förhoppningsvis blir Epidiolex möjligt att få på recept redan i höst vilket kan innebära att barn slipper de svåra biverkningar de lider av nu och som ligger till last för deras utveckling och välmående. Neurofeedback är en väl etablerad metod för att behandla ADHD inom konventionsstaterna. Enligt barnkonventionen skyddas alltså inom barnen mot förskriven medicin men föräldrar kommer att få fler möjligheter då fler behandlingsmetoder presenteras som då gör att det blir lättare att välja en väg med så lite medicinering som möjligt.
Vad vi inte hittar i barnkonventionen är någon direkt rättighet till bra näring, information om näringslära eller nyttig och onyttig mat. Det står bara allmänt om överlevnad och fysisk utveckling som i och för sig kräver mat men inte direkt den mest näringsrika maten. För näring och mat samt produktion av livsmedel är det andra auktoriteter som bär ansvaret såsom Livsmedelsverket.
Slutsats
Det bör bli många stora förändringar inom rehabilitering och habilitering och assistans i Sverige och det är vi föräldrar som bär ansvaret att se till att våra barn får sina rättigheter tillfredsställda.
Vi ser positivt på den nya lagen och vill ta aktiv del för att Sverige ska bli ett ledande land och förebild för funktionshindrade barn och deras familjer.
Här Kan du läsa hela barnkonventionen Unicef-Barnkonventionen
